Godmorgon Världen!

Vaknade självmant tidigt idag, kan bero på att jag var trött igårkväll och bara låg och slappa å slumra. Känner mig utvilad, ja nästan iaf ;)

Och igår kändes det verkligen som om våren kommer, snart. Härlig dag i stallet, satt en stund mot stallväggen, kände solens varma strålar i ansiktet, underbart och längtar verkligen till att få slänga av mig alla kläderna och få ligga naken och sola, känna dom varma underbara strålarna åter ge färg och min vinterbleka kropp ;) Fast alla säger jag är inte vit nångång, vilket jag tycker ;) Längtar och kanske det kan lite solning i påsken, även om den är tidig i år. 

Dottern's pappa kommer hit i påsk från Norge, och jag har då tänkt att åka iväg, nånstans. Han får bo här, vilket han brukar göra när han är här, goda vänner som vi är. 11 år sen vi gick skilda vägar, tiden går fort. Blir bra att han och dottern får egentid, fast jag räknar med att dom kommer att vara hos syrran och svågern en hel del tid.

Känslor är kompliserade, så många nyanser av dom, den bästa av alla är feelingen när man är förälskad, man har fjärilar i magen, det pirrar i kroppen av förväntan, hade faktiskt den känslan ända till slutet med exet, trots våra 9 år ihop som inte alltid var en dans på rosor, så var jag förälskad i han. Även lång tid efteråt. Var säkert därför det tog så här lång tid att hitta tillbaka till mig själv. Så här i efterhand är jag ändå glad, dessa 2 år har gett mig chansen att hitta mig själv, utveckla mig själv till den jag är idag, så lite tacksamhet finns iaf ;) 

Andra känslor som besvikelse är inte några man vill ha, känna sig sviken, det känns i hjärtat och det gör ont. Frågor som varför har funnits och finns. Magkänslan är inte bra. Men just känslan av besvikelse går oftast över relativt fort.

Men känslan av bitterhet, usch den är hemsk. Unnar ingen att ha den känslan. Slet med bitterhet länge efter att mitt kära ex drog, mitt uppe i min behandling. Bitterhet är en stygg känsla. Den kan få oss människor att göra egentligen precis vad som helst. Bitterhet är ett ondo som ibland kommer av svek, vilket hände i mitt liv, den där dagen för över 2 år sen, i slutet av Januari 2014, 14 dgr innan jag började med cellgifterna. Poff så var han borta, palla inte längre helt enkelt. Kommer ihåg några dagar efteråt, när jag träffade onkologen, fick datum 11 Februari att börja med cellgifterna, jag bönade, jag bad, jag grät och sa jag orkar inte, vill inte, pallar inte detta själv, men han sa bara du måste. Då började bitterheten komma, att han som jag trodde skulle vara vid min sida, var helt enkelt inte där. Bitterheten tog ett regält tag om mig, men kanske det vcar bitterheten som gjorde att jag klarade behandlingen utan han, bitterheten som förde mig framåt, trots många tårar och ibland ett helvete pga biverkningarna, när jag låg och grät tyst för mig själv, så dottern inte skulle höra, när jag borrade ner huvudet i kudden och skrev av smärta. Det var ändå bitterheten som drev mig framåt. Men en sak ska sägas, den där natten när jag inte kunde gå, stå, sitta pga smärtan, när dottern ringde han, du måste komma, mamma är jättedålig, då kom han, mitt i natten, körde mig till akuten där dom pumpade i mig massor av morfin, då ställde han upp, då kände jag tacksamhet.

Tacksamhet känner jag idag, till alla runt mig, till mina vänner och speciellt till min kära väninna från Lkpg. Tacksamhet över att veta jag har goda vänner, som jag kan ringa till, som jag kan åka till, så tacksamhet är en god känsla ;)

Utvecklingen av mig själv, har gett mig en annan känsla, en känsla av total tillfredsställdhet. Att bara få krypa in i den famnen som gav mig denna känsla, den var underbar, och vill ha den känslan av total tillfredsställdhet. Får jag den igen? Av den nya Herren som korsat min väg? Vem vet, hoppas kan man ju alltid göra iaf ;)

Nu har jag svamlat färdigt för idag, mer kaffe Gevalia, provade ett annat kaffe men inget slår Gevalia ;)

Ha en fin dag

Den som söker, ska finna

Take Care

Kram LaMirage