Torsdag. En illusion. 7/4-16
07.04.2016 06:06
Godmorgon Världen!
Vaknar sakta upp, dåligt med sömn inatt, för mycket som virrar runt en trappa upp.
Tankar, känslor, ett nätverk jag inte vill hamna i igen. Fast det är nog redan försent. Får släppa, låta saker och ting gå sin gilla gång. Låta det vara en dröm, en fantasi och tänka, det var ändå inget för mig. Men jag tänker, hur ska jag nu göra? Jo, gå vidare..
Starta en diskution i går, i ett av närverken jag är med i på DS. Vad dom olika orden hade för betydning, betydelse för andra. Var mycket intressant läsning. Hur olika vinklingarna var för dom respektive orden. Nån skrev, skulle jag aldrig tillåta, medan nästa skrev, det är rått, brutalt med kärlek. Ja det var ungefär som 50 nyanser av dom orden. Mycket tänkvärt var det iaf..
Följer en dagbok på DS, en kvinna som idag lever i ett Poly äktenskap. Idag är hon lycklig men hon skriver om sitt tidigare förhållande, ett TPE förhållande. Har faktiskt suttit med tårar i ögonen när jag har läst ibland. Hennes iver att behaga Han på alla sätt, vilket detta förhållande baseras på. Med total maktförskjutning. Hon skriver, att detta med att bli ignorerad, behandlad som luft var det värsta. Att inte bli sedd i ett förhållande är nog bland det värsta, förutom att bli misshandlad da. Men när det slut hamnar i en sådan här situation, man vill ut, men är så beroende av någon annan. Någon annan hon släppt kontrollen till. Någon annan som har total kontroll över allt i ens liv. Hon har kommit ur det, hon kom sig vidare, och är lycklig idag.
Men faktum kvarstår, jag vill ha ett sånt förhållande, det är mitt mål. Om jag kommer dit? Har ingen aning, så mycket som ska stämma, falla på plats. Den rätta mannen är ju A o O. Och så detta viktiga, att känna tillit, förtroende, lita på någon till 100%. Det gör man inte bara så där. Det måste utvecklas, på lång sikt. Jag har tiden emot mig, jag är inte 20 år längre. Kommer jag någongång att få detta? Idag tvivlar jag, när mitt hopp, min dröm är och förblir en fantasi, en illusion. Dörren står inte längre vidöppen, den stängs sakta sakta igen.
Livet går vidare, 1 minut, 3 timmar, 1 dag, 1 vecka så är livet, tiden kan inte stoppas, och jag är ytterligare 1 dag närmare slutet, så är livet. Och jag vill verkligen leva, idag, imorgon, nästa år. Det känns som jag har mycket kvar i livet, men jag vill inte längre vara själv. Jag vill vakna upp vid någon, kunna krypa intill, bli liten, bli omhändertagen. Jag vill inte längre vara sökande, men jag är det. Och tills jag finner någon, någon som vill bli min, vill att jag blir hans, ja då är jag sökande. Min dröm, min fantasi får tills vidare vara just en fantasi, en illusion. Jag går vidare, måste det, jag känner för mycket, jag vill för mycket, jag har lite för bråttom, förlåt för det....