Godmorgon Världen!

Vaknar sakta upp idag och känner mig utvilad för en gång skull. Bör vara det, har nästan sovit i 12 timmar, inte riktigt i sträck men nästan.. Var helt slut efter jag kom hem igår eftermiddag från Tysklandsturen. Denna gång slet jag en del med kroppen, märkte den var utmattad från urladdningen i torsdags, fick faktiskt kramp, så några extrastopp blev det både dit och hem. Min kära systerson körde endast på båten till Tyskland och av till pråmen haha, tog mig faktiskt en liten nap på den överfarten. Smidigt att ha förbeställt öl och cider, lätt match att bara lasta in. Fast bilen vid sidan hade det ända smidigare, där kördes det förbeställda bara rätt in med pall, haha. Vi kan inte göra så, pallen väger för mycket ;) Vi fick ändå lite överlast och fick inte så mycket till oss själva, men det blir en tur snart igen. Funderar om vi ska ta den stora hästbussen, men går det att liksom omsätta 6 ton? På relativt kort tid? Stoppade blev vi, både i Danmark och i Hälsingborg. Tullaren i Rödby hade jag gärna stoppat in i bussen och tagit med hem, jisses vilken goding haha ;) Han i Hälsingborg var trevlig, men var inte så glad när vi sa hur mycket sprit vi hade med oss, trodde kvoten var borttagen, måste kolla upp det.

Resan genom Danmark var lite jobbig, snöstorm i södra Danmark är väl inte så vanligt. Storm i Hälsingör och mer eller mindre full snöstorm från Hälsingborg till nån mil innan Jönköping. Och inte en plogbil var ute, så det blev fort kö. Var väl också därför jag var så sliten när vi kom hem. 

Väl hemma korkade jag upp whisky'n, trots den tidiga timmen, ville helt enkelt försöka varva ner, tog ändå fram till ca 18 tiden innan jag somnade, vaknade ibland men sov fram till morgonen idag, skönt ;)

Funderar en del på detta om jag är lycklig. Jag är egentligen det. Jag lever eller rättare sagt, jag överlevde cancer'n och det är jag tacksam för. Jag har så många goda och härliga vänner, som jag vet finns för mig. Som jag bara kan ringa när jag vill och behöver. Vänner jag kan umgås med ofta. Som accepterar mig som jag är. Har förändrats en hel del dom sista 2 åren, så är det bara. Tar inte emot vad som helst längre utan sätter ner foten ibland. Vilket jag gjorde i slutet av sommaren. Blandade in mina privara känslor i gruppen jag/vi har på FB. Tyckte det var det ända riktiga beslutet där och då. Så här i efterhand var det självklart inte riktigt beslut. Man ska inte blanda in det privata i grupper eller i andra sammanhang. Har förhoppningsvis blivit förlåten för att jag gjorde det. Något som aldrig mer kommer att hända.

Men fick erfara/höra att det är tydligen något man kan göra på andra ställen, blanda in det privata. När medlemmar tycker att vederböranden (flertal) var härliga personer men ändå inte blev godkända, pga privata antaganden, då är det inte ok. Jag ska väl inte ha någon åsikt egentligen, var inte inblandad överhuvudtaget, men kan tycka det var helt fel beslut, baserat på det jag hört.

Mitt liv idag är helt ok, men det fattas en hel del. Detta med att ha någon speciell i sitt liv. Att dela livet med. Känner att jag är redo för det. Men känner också att mina hjärnspöken spelar mig spratt då och då. Skitstövel 1 och 2 har sörgat för dom. Nu har jag ingen kontakt med dom eller om det bara är han, men mycket finns kvar i hjärnan, fast jag vill ha den tillbaka och jobbar hårt för det. Kanske för hårt men vill ju radera. Inte lätt när någon styrt på avstånd så länge. Och kanske därför jag är lite för på, vill att saker och ting ska ske, nu. Inte om 1 månad utan ta vara på det, nu. Fel av mig? Ja säkert, är ju något speciellt jag söker. Och här spelar min spontanitet mig spratt ;) Men jag är jag. Take it or leave it ;)

Nu mer kaffe, en morgonpromenad med hunden.

Ha en fin dag

Take Care

Kram LaMirage