Godmorgon Världen!

Idag vaknade jag på soffan 05.15 oj vad jag måste ha sovit haha. 

Att ha tålamod har aldrig jag varit bra på, gör och säger oftast saker innan jag tänker, impulsiv, spontan som jag är. Men i vissa fall har jag trots allt haft tålamod. Tålamod blandat med ilska, besvikelse, känslor men ändå tålamod. Och nu betalar det sig, i nåt som är nytt, men vågar jag tro? Vågar jag hoppas? Ska jag hoppas? Just nu är jag så osäker på att detta verkligen händer mig, efter så lång tid. Six pack verses Big pack haha. Men det känns ändå som om jag klivit över en stor tröskel, känns så jävla bra, men det är ändå tvivel, tvivel som kommer att finnas tills den dagen, den dagen jag väntat på länge, jag har haft tålamod, vilja, en önskan som nu kanske är över. Tror inte helt men fick svar på många många frågor igår och även nu på morgonen. Men faktum kvarstår Six pack verses Big pack. Vill så gärna tro, vill så gärna hoppas att det blir så. Är det dags nu?

Kvällen igår blev inte alls som tänkt. Skulle ha gått bort till vänner, men fick en tlf från en ny vän som jag träffade för några helger sen. En härlig vän visade det sig. Vi pratade i över 2 timmar, om det som nu händer både i mitt liv och också i hennes liv. Hon är en Domina, hon har en sub nu, som gör som hon säger. Jag är facinerad av den delen av livet. Jag är ju tvärtom, jag vill vara en sub. Men att lyssna på henne när hon berättar, var en härlig upplevelse. Nog för att jag är dominant som person, men inte så att jag på något sätt vill dominera en man, där går min gräns. Men hon går verkligen igång på att ha en sub. Tänk vad vi människor är olika. Alla har sina kinks på nåt sätt. En del har extrema, andra lite mer vanliga, men alla har nån slags kinks. Man säger ju inte det till vanligt, men i BDSM världen är ju det vanligt. Vilket fall som helst, var ett roligt samtal ;)

Just nu, i detta ögonblick tillåter jag mig att tro. Jag vill tro. Jag känner mig lycklig, det pirrar, jag är förväntasfull, jag längtar. Just nu tror jag.

Jag är värd detta, jag förtjänar att vara lycklig och just nu tror jag att ögonblicket är inte långt borta. Ögonblicket när jag kan gå ner på knä, sträcka fram mina händer och säga, här är jag. Jag tillåter mig att tro på det, just nu, i detta ögonblick. Tvivlen får komma sen, för det kommer dom att göra, men inte just nu. Jag är så glad ;)

Nu dags att klä på mig, ska köra dottern till skolan där hon idag ska göra högskoleprovet, jag är så stolt mamma idag ;)

Ha en fin dag

Den som söker, ska finna

Take Care

Kram LaMirage