God eftermiddag Världen!

Sällan eller aldrig jag skriver framåt kvällen, men känner jag bara måste skriva, skriva. Skriva av mig. Mina tankar och sinne är på väg ner i mörkret, ett mörker jag har varit i och vänt tillbaka. Det mörka, råa, läckra och brutala har fått mig att börja trampa luft. Klarar inte att tänka klart längre. Det gnager och drar mig längre och längre ner. Jag vill inte dit igen, men jag hatar tystnad, tystnad som gör att jag känner ångesten ta tag i mig. Det mörka, råa läckra och brutala har fått mig att vippa, igen. Jag som kämpat så hårt för att komma dit jag är idag. Kämpat emot lusten att bara bli borta. Vet inte om jag orkar att ta mig upp denna gång. Är min tid inne? Vill inte tro det, men det mörka, råa, läckra och brutala lämnar inget annat en tystnad, en tystnad som jag hatar.

                                           

Varför undrar jag? Varför mig? Vad har jag gjort för fel? Det mörka, råa, läckra och brutala drar ner mig i mörkret. Sakta men säkert. Vill inte dit, jag vill vara här. Jag har mycket kvar, eller?

Just nu kryper jag, försöker krypa tillbaka till nån som kan använda piskan, piska ut den mörka, råa, läckra och brutala. Min längtan och saknad efter den mörka, råa, läckra och brutala, och för varje piskrapp ska jag komma ett litet steg tillbaka. Men ska jag? Vill egentligen inte men känner jag får krypa dit, där jag har varit. Inte bara 1 gång utan 2 gånger. Men nu får jag be, krypa. Vet det är helgalet. Så fel, så fel. Känner mörkret tar tag i mig, ångesten kommer krypandes, allt pga den där jävla tystnaden, tysnaden som jag verkligen hatar. 

Tog turen ut till mitt paradis idag. Stigen jag gått på i många år. I år var det 7:e året på rad som jag gick på den stigen, stigen som leder mig till Min Plats där. Alla vet att det är Min Plats. Där brukar jag kunna finna ro. Bara vara. Så också idag. Kunde klä av mig. Känna solens varma strålar på min vinerbleka kropp. Var så underbart, bara ligga och höra vågskvalpet, fast idag låg Vättern nästan spegelblank, vilket inte är ofta, mer än på kvällarna. Och till allas glädje, i år är det iaf lite mer strand, ifjol var det nästan ingen pga högt vattenstånd hela sommaren, men i år finns det, fast på Min Plats är det gräs. Jag låg bara där, naken, försvarslös, försökte finna svar, svar som inte kom. Bara den där jävla tystnaden. Det mörka, råa, läckra och brutala hade kvar mig i sitt grepp. 

Det mörka släppte lite när jag låg där, såpass att jag kunde lägga mig för att läsa. Älskar att ligga därute med en bok. Blev lite avbruten några gånger, fler kom ut, kända som också brukar vara där. Kul att se dig här, nu är vi snart riktigt igång med säsongen härute. Kunde bara hålla med.

Undrar, vet dessa vad dom egentligen gör? Vad det kan få för konsekvenser? Tvivlar starkt på det. Jag söker svar där jag känner mig säker att fråga, får till svar, spring, spring. Men jag kan inte springa, jag kryper nu. Det gör ont, vill inte ha det så men den mörka, råa, läckra och brutala har mig i sitt grepp, hur länge? Tills jag inte finns mer? Denna jävla tystnad, åhh som jag hatar den. Men en riktig gör inte så. Varför hitta dom mig? Varför lät jag mig själv tro? Känner tårarna börjar trilla igen, torkar dom, vill inte visa dottern vart jag är på väg. Jag kryper....

Psykisk Dominans på det värsta är faktiskt värre än att bli fysisk misshandlad. Blåmärken, märken efter piskor, remmar försvinner eftervart. Psyskisk Dominans lämnar såren i hjärtat, i huvudet och själen kvar, länge länge länge. 

Man dras in i ett spel, ett farligt spel. Vet dom ens om detta? Vad dom gör? Tvivlar starkt och dom nu inte är sadister da, vilket jag inte vet nåt om..

Är ledsen!

Ha en fin kväll

Den som söker, ska finna

Take Care

Kram LaMirage