Godmorgon Världen!

Vaknade upp för ett par timmar sen, då var det soligt och varmt, nu är det molnigt och blåsigt. Blir det Lycksand idag? Hoppas iaf det, sista dagen här på Öland, för denna gång, hemfärd imorgon.

Känner alltid vemod när jag vet det snart är dags att sätta sig i bilen och åka hem, älskar att vara här, vara med vänner, träffa vänner lite här och var.

 Igår gick vi till Böda Sand, via stranden, tog nästan 50 min, men det var härligt att gå i vattnet bort. Musikquiz med Juno var planen, och vi var faktiskt ganska bra på quizen ;) Slog våra kloka huvud ihop med Frk K och Hr D, gillar dom skarpt även om va bara träffas här på Öland varje sommar. Men är man vänner, så spelar det ingen roll om man bara träffas så här, har ju kontakt via FB till vanligt.

Men som vanligt är jag är här, kommer tankar och funderingar, denna Ö är min återhämtningsplats, har varit det i flera år, så också denna gång. Funderingar över livet, hur det utvecklas. Många tankar har varit på min till dels okända pappa, känns lite konstigt att säga pappa om han som inte var pappa under min uppväxt, vilket jag nu känner var så fel. Han skulle ha varit där, om inte annat så i bakgrunden, fast han har varit med mig ibland genom åren. Min faster ringde igår, lite angående begravningen, men också lite om han jag aldrig fick eller får lära känna, tankarna är många, likaså tårarna, dom ligger hla tiden där, väntar på att börja trilla nedför mina kinder. ledsna tårar som alltid kommer att vara frågande, varför? Hon sa också att allt sköts via begravningsbyrån, vita brevet, testamente, men jag hoppas innerligt, att det finns ett brev till mig, med kanske en förklaring om varför det blev så här.

Vet ju att jag fått mina bruna ögon från han, min pappa, även det självlockiga håret jag hade. Nu är håret helt borta, gillar att vara utan hår.

Förändringar, tankar och funderingar över livet, gör att jag vill bryta det som varigt, börja om igen.

Känner mig fastbunden av något som bara var en fantasi, en dröm jag har/hade, som jag trodde jag hittat i denna man, som gäckar mig till och från. Och har gjort länge nu. Även de andra lurar runt hörnet. Dags att klippa banden, det var ju ändå inget som var sant och seriöst.

Jag är rastlös, vill vidare, livet är så kort och det måste ta varas på, här och nu, inte sen, inte nästa år, utan nu. Vem vet vad som händer imorgon. Ta vara på livet!

Nu dags att fånga dagen, käka frukost, sen får vi se, kanske bara ligger i soffan och slappar ;)

Så, Ha en fin dag

Den som söker, ska finna

Take Care

Kram LaMirage