Fredag. Tyskland 15/4-16
15.04.2016 09:30
God Förmiddag Världen!
Börjar lite senare idag, sovit länge och utan en massa tankar. Tog till hjälpmedel ;) Behövde det, efter de sista dagar's känslomässiga turbelens. Många känslor har rasat genom huvudet, genom kroppen. Tårar i mängder men också frustration över att ha satt min i denna sits.
Att jag lät mig svepas med, hur dum är man egentligen? Jag är normalt inte dum, jag har en viss intelligens, inget sånt där högt iq, men har iaf över snittet. Men när känslor blir inblandande, då tänker man inte riktigt klart, man släpper efter på kontrollen som vi alla har inom oss, men vågar släppa efter när det är känslor inblandade. Det är så det ska vara också. Man ska tillåta sig att känsla, man ska tillåta sig att vara lite dum när man är förälskad, det är så vi fungerar.
Är fortfarande väldigt ledsen och trist att detta hände, självklart är jag det. Tårar rinner i tid och otid. Men nu gör jag allt för att kunna släppa, gå vidare i mitt sökande efter Han. Fast denna gång så mycket försiktigare.
Nu börjar jag vakna, jag börjar känna att jag kan vända det trista till hårdhet, bli kall, bitchig, det är dom känslorna som gör att jag kommer igen. Ingen ska egentligen behöva bli lurad, men det händer självklart varja dag i någon annans liv. Det är så vi människor fungerar.
Några bara tar för sig, några är svin, några är arroganta, några är egotrippade, såna har inget i mitt liv att göra, Jag förtjänar inte det. Sånt är riktigt avtändande. Man måste ge för att kunna ta, enkel ekvation. Precis som 1 + 1 = 2
Nu gör jag det jag kan får att få bort Skitstövel Nr 1, han är inte värd mina känslor eller mig heller för den delen. Ett snyggt yttre, slår aldrig ett fint inre. Och av någon anledning finns han kvar, har ingen aning om varför, snålt enligt mig...
Jag behöver ingen *fotomodell * som min Master/Herre. Det inre är viktigare, inte arrogans, inte egotrippad, inte tro man är guds gåva till kvinnorna, inte nonchalans och inte taskig attityd. Sånt blir till slut helt avtändande. Men tyvärr, jag lät mig svepas med, med komplimanger, fina ord och så, tomma löften. Hur fan kunde jag vara så dum att tro och hoppas. Men jag fick nog. Även jag har en gräns, tillåter inte att bli behandlad så här. Vill inte ha. Jag vill gå vidare. Visst det tar tid, men jag kommer att leva under tiden det tar. Jag säger nu STOPP!! Ett snyggt yttre, slår aldrig ett fint inre!! INGEN SKA FÅ LEKA MED MINA KÄNSLOR!!!
Nu får jag läka ihop, få bort klumpen i magen, ångesten som sitter som ett skruvstäd i halsen, tårarna som rinner okontrollerat. Jag kommer igen!
Och det är mycket tack vare mina kära vänner, men framför allt min kära älskade väninna från Lkpg. Hon puschar, låter mig gråta, stöttar och är lika förbannad och förundrad som jag är ibland. Men vet att hon och jag, vi är verkligen soulmate's. Vi är totalt olika utseendemässigt, salt och peppar är det nån som kallar oss, och det stämmer faktiskt ;) Fast jag känner mig som en chilli ibland haha.
Men är så tacksam att vi har varandra, vi pratar om allt, då menar jag allt. Har inga problem med att gå på toa med henne i tlf, haha, händer oss ofta, när vi pratar länge hihi ;)
Vi planerar, vi gör saker ihop, det enda vi inte gör längre, vi delar inte killar/män, där går våran gräns. Och det är en bra gräns. Vi har gjort det, men vi ska inte det mer. Vi älskar varandra för mycket för att dela på en kille/man.
Vi har mycket att se fram emot, olika event, snart sommar, då blir det sol och bad, nakna vi varandra's sida, Både här och där, längtar <3
Ja jag är tacksam över dom jag har i mitt liv, jag känner mig privilegerad att ha så många underbara vänner, älskar er allihop, dig mest av allt da ;)