Club Abzint Lördag 30/4-16
30.04.2016 06:27
Godmorgon Världen!
Hoppas ni sovit lika gott som mig inatt ;) Gjorde inget annat än att sova i omgångar när jag kom hem från Tysklandsturen igår fm, var hemma här runt 13 tiden. Då var jag helt slut. Försökte som vanligt att landa lite, kroppen tar en del stryk av att köra och vara uppe ca 31 timmar ;) Men tog mig en whisky, oj jisses vad den slog, så jag slocknade efter ett tag, fick sova ett par timmar på eftermiddagen, var skönt. Vaken ett par timmar, fixa mat till mig och dottern. Tog en pinne till, babbla i tlf och på FB ett tag, men somnade igen, vilket jag gjorde till och från hela kvällen. 22.30 blev sängen mitt liggunderlag och sov till ca 06 idag, utvilad men ont i kroppen av att ligga så länge.
Hmm dom börjar bli lite kinkikade på övergångarna, och var glad när jag åkte från tullen på Öresundsbron, visste jag hade överlast de luxe denna gång. Men när jag stoppad i Gumslöv för att tanka, då hade jag hjärtat i halsgropen, en tullbil med 2 tullarna stog och tankade också, men det var bara att hålla god min, fördröja tiden lite mer, vänta ut dom, fast dom stod och väntade ett tag innan dom for iväg, puhh ;) Omväg in i Hälsingborg för att slippa vägtullen mellan södra och norra infarten, den vägtullen var det stor kontroll på förrra helgen ;) Tur man vet lite hur man ska åka ibland ;)
Så nu är barskåpet välfyllt, för våra sammankomster framöver, längtar <3
Sammankomster som börjar redan idag, i Norrköping och Mini Abzint, längtar att komma dit, träffa vänner och så har jag och min väninna beställt intim rakning av Mr K, haha buske har jag inte haft på typ 100 år, det kliar, allmänt obehagligt att ha buske, även om det inte en stro, så det ska bli trevligt, skrattat väl ihjäl oss tänker jag haha ;) Och sen blir det en liten överraskning, hihi, den glädjer jag mig till ;)

Då är jag där igen, någon som tror att vederbörande kan bara göra som det passar Han, men nu måste jag sätta stopp för detta. Jag är så svag när det gäller Han, men så dåligt som jag mår nu, olycklig, medstämd och trist som jag kännetr mig nu, har jag inte varit sen jag fick mitt cancerbesked, det säger en del om hur jag egentligen mår psykiskt. Han förgör mig på ett sätt att Han liksom drar ut min energi, min livslust. Hur mycket jag än velat, kan jag inte fortsätta så här, att det inte blir vi, är bara att konstatera och acceptera, men ack så svårt efter så här lång tid. Men nån måtta får det vara, så nu säger jag STOPP!
